5.8.4 Rastning av uppbundna nötkreatur på små jordbruksföretag

I Sverige accepteras att rastgården är övertäckt till maximalt tre fjärdedelar. Tänk på att rastningsytorna inte får läcka växtnäring och därför rekommenderas att rastning sker på hårdgjorda ytor, eller ytor som naturligt har motsvarande funktion. För att undvika att ytan blir hal kan lämpligt material t.ex. sand eller bark behöva anläggas.

Enligt svenska riktlinjer ska rastningen vara minst 15 minuter per rastningstillfälle, men kan med fördel vara längre. Det är viktigt att ha målsättningen att dina djur ska rastas enligt kraven. Olika förutsättningar ger dock olika praktiska lösningar och du behöver anpassa ditt produktionssystem för att få rastningen att fungera. T.ex. kan du för att underlätta rastningen låta grupper av djur rastas vid olika tillfällen, dock gäller att samtliga djur ska ha minst två rastningstillfällen per vecka. Information och idéer kan du få i broschyren ”Korastning i praktiken” som du kan ladda ner från Jordbruksverkets hemsida www.jordbruksverket.se. Om rastning utomhus inte alls är möjligt rekommenderas rastning i oisolerad lada eller loge.

Du ska kunna redogöra för dina rastningsrutiner. Om det på grund av olämplig väderlek uppstår perioder där rastning utomhus inte är möjlig ska du dokumentera vilka djur som inte rastas, orsak och/eller väderförhållanden. Om djuren ofta hålls inne istället för att rastas ska du kunna redogöra för en tydlig åtgärdsplan.

I Sverige anser vi att markbeskaffenhet och väderlek definieras som olämplig vid:

• Halt underlag (t.ex. lera och is) som innebär uppenbar risk för att djur kan skada
• Extrema väderförhållanden (t.ex. kraftig blåst, kraftigt regn, snöstorm och vid kombination av kyla, regn och blåst samt vid extrem värme).
• Stora temperaturskillnader (>20 ° C) mellan inom- och utomhusmiljön, som kan medföra risk för nötkreaturens hälsa.