5.7.3.1 Utevistelse för grisar på bete eller i rastgård

Om du har grisar på bete måste du anpassa växtföljd och markbearbetning så att växtnäringsförluster minimeras. Har du dina grisar på en rastgård istället för på bete, ska du ha minst de utrymmen som anges i tabell 7 under avsnitt 5.7.4. Rastgården får vara delvis övertäckt och ska ordnas så att grisarna kan gödsla och böka där, året om. Olika sorters bökningsmaterial kan användas.

Referens: 834/2007 art 5 e och l och art 14.1 b ii-iv, 889/2008 art 11.6 och 14.1

Svensk tillämpning

Tillfällig innevistelse för suggor vid t.ex. betäckning eller seminering är maximalt 2 veckor.

I Sverige accepteras att rastgården är övertäckt till maximalt tre fjärdedelar och du kan använda bökningsmaterial som t.ex. halm, torv, bark, flis, sand/jord eller ensilage. Mängden bör vara så stor att bökningsmaterialet lätt går att se och skilja från gödsel, vid en kontroll, alternativt täcka gödseln om man tillämpar barkbädd.

Det rekommenderas att smågrisar ska erbjudas utevistelse så snart det är möjligt efter födelsen med hänsyn till att deras hälsa inte äventyras, dock senast 2 veckor innan avvänjning. Då bör smågrisarna erbjudas halm eller liknande att ”boa” in sig i för att undvika nedkylning. Om utevistelsen delas med andra suggor med smågrisar bör man avvakta med att erbjuda utevistelse tidigast när smågrisarna är omkring 10-14 dagar gamla för att undvika att äldre smågrisar korsdiar. Utevistelsen bör ske så snart som möjligt därefter.

Du ska kunna redogöra dina rutiner för utevistelsen och dokumentera orsak om varför utevistelse inte erbjudits som planerat. Det kan t.ex. vara på grund av olämpliga mark- eller väderförhållanden.

Markbeskaffenhet och väderlek definieras som olämplig vid:

  • Halt underlag (t.ex. lera, is) som innebär uppenbar risk för att djur kan skada sig.
  • Extrema väderförhållanden (t.ex. kraftig blåst, kraftigt regn, snöstorm och vid kombination av kyla, regn och blåst samt vid extrem värme).
  • Stora temperaturskillnader (>20 ° C) mellan inom- och utomhusmiljön, som kan medföra risk för grisarnas hälsa.