5.10.2.1 Bete och grovfoder till nötkreatur, får och getter

Nötkreatur, får och getter ska alltid ha tillgång till bete eller grovfoder när förhållandena tillåter det. Uppfödningsmetoden ska bygga på maximalt utnyttjande av betet, d.v.s. att du utnyttjar bete till djuren i så stor utsträckning som möjligt. Minst 60 procent av torrsubstansinnehållet i nötkreaturens, fårens och getternas dagliga foderranson ska bestå av grovfoder. Grovfodret kan vara färskt, torkat eller ensilerat och kan till exempel utgöras av hö, hösilage, ensilage, rotfrukter eller sly.

För kor, tackor och getter som befinner sig tidigt i laktationen är det dock tillåtet att under högst tre månader sänka andelen grovfoder till 50 procent. Tjurar som är över ett år gamla får hållas på en utomhusrastgård istället för på bete, men måste ha tillgång till grovfoder.

Referens: 834/2007 art 5 l, 14.1 b iii och 14.1 d iii, 889/2008 art 14.2, 14.4 och 20.2

Svensk tillämpning

Maximalt utnyttjande av bete betyder i praktiken att minst hälften av nötkreaturens, fårens och getternas grovfoderintag under betessäsongen ska utgöras av bete, räknat per kilo torrsubstans, ts. Djuren måste ha en rimlig chans att beta i den utsträckning som krävs för att uppfylla kravet.

Svenska riktlinjer anger att alla nötkreatur förutom mjölkkor (se 5.10.2.2) samt får och getter bör ha tillgång till bete dygnet runt, men medger att får och getter kan tas in för mjölkning.